Flatkillen och Edeltraud

Aldrig mer heteroschampo! This has been the worst hairday ever! Lika bra i och för sig eftersom jag ändå är sjuk och i vilket fall som helst var tvungen att bära mössa.
Saker jag såg under min mössbärande dag: en registreringsskylt med nummer 029, yes! Ernst Kirchsteiger (in real life menar jag då)(vilket är ganska lustigt eftersom jag nämnde hans mamma på naturkunskapen, inte mitt fel att Edeltraud är ett sådant tilltalande namn) och ännu en vikarie på min baslektion. In fact så mer träffade jag ju honom än såg, men med hjälp av ögonen kom jag, när vikariechocken lagt sig, på att det var den killen jag var lite hemligt smygkär i när jag var yngre. Eller så var det hans tvillingbror. Egentligen spelar det ju ingen roll eftersom de ser likadana ut och jag inte kände någon av dem. Jag var kär i så många killar när jag var liten så folk blir nästan, eller inte nästan ,de blir upprörda när jag försöker mig på att räkna upp dem. Nu på senare tid har jag insett att det inte bara var killar jag var kär i, det blev ju en del djur också. Och så var jag faktiskt kär i månen också. (På riktigt, vad nu kärlek är när man är fem år.) Jo, det var en del tjejer också. Tror jag. Jag måste komma till djupare insikt om den saken innan jag kan publicera något sådant.

Det är intressant att jag hittills i bloggen endast nämnt en kvinna, och det är Ernst mamma. Till och med tvillingkillarna som inte ens är speciellt attraktiva har kommit upp. Men jag lovar, det ligger på lager. Det bara väntar på det bästa tillfället. Så länge tänker jag fortsätta i pojkspåret: idag fick jag höra att Grek hamnat på sjukhuset efter att försökt sig på ett svårt hopp i snowboardbacken. Jag kände mig lite skyldig eftersom det är jag som har lärt honom att både åka bräda och hoppa med den. Men sen släppte det lite när jag insåg att inte ens min hjälm som han ville låna skulle ha räddat honom eftersom han landat på axeln. Jag hoppas att det inte är så farligt, han är verkligen finaste killen. Jag funderar på att bjuda honom på balen, om han nu inte ska gå med någon av sina idrottartjejer. Alltså, det är verkligen ingenting mellan oss. I så fall är det det från hans sida för jag känner verkligen inget annat för den killen än att han är jordens trevligaste. Men jag önskar däremot att jag var kär i honom, det gör jag verkligen. Jag har gått och spanat på honom ända sedan vi började på samma skola och när jag väl lärde känna honom var min första tanke:"den här killen ska jag bli ihop med". Typ som jag tänker med alla killar jag träffar, eller ja, träffade, jag tänker väl inte så längre, inte om något kön. Hur som helst så försökte jag, men det gick inte. Han var snygg och snäll och allt det där, men det saknades något, en speciell känsla. Det är därför jag kallar honom för en typisk "flatkille". För att förklara detta vill jag hänvisa till en msn-konversation jag hade med en vän:
Anna Costanza säger:
Vad är en flatkille?
Anna säger:
En sån som flator blir ihop med för att de inte förstår bättre och bara tycker att killen är snäll.
Anna Costanza säger:
Hahaha.
Anna Costanza säger:
Är han brudig med andra ord?
Anna säger:
Nejdå, inte alls. Men mer, innan man inser att man är gay och bara letar efter killar så dras man oftast till dom som är snälla. Behöver inte vara speciellt tjejiga.
Anna Costanza säger:
Ja du talar ju uppenbarligen av erfarenhet så då är det la så.
Anna säger:
Haha, njae, jag vet inte hur mycket erfarenhet det ligger i det, men det ligger något i det.

Det där är förövrigt min vän som jag inte riktigt tror förstår eller accepterar min situation. När jag kom ut för henne (hon var faktiskt den första jag kom ut för) så kommenterade hon det med ett "greaaat". Tonfall? Ingen aning, det är nackdelen med msn. Men jag får känslan av att hon inte tar det så seriöst. Men det är hennes problem.

Nu har mitt hår torkat och undertiden det här skrevs så har mina vänners relation skiftat ungefär tre gånger och jag har hamnat i någon slags skit. Det händer saker hela tiden, men man måste sova också, speciellt när man är sjuk...