Hur ska jag förklara gårdagen? Jag vet inte riktigt. Vår förfest bestod av endast tre personer: jag, Andrea och Ida. Det kändes som att vi mest satt och "fjortisdrack" och det känns alltid som ett sådant slöseri på både pengar och my secret stash. Men effekt hade det ju. Vår förfest var begränsad till mitt rum där det diskuterades snygghetsgraden på Green Day-medlemmarna, lyssnades på Green Day (lika bra om man nu ska diskutera dem. Vi har alltså inte någon slags hysteri över dem), msn:ades konstiga konversationer med folk och lästes i min "Hetero"-bok.
Sen bar det iväg upp på stan och Ida försvann till Klaras där hon återigen skulle dansa häcken av sig och träffa någon "trevlig karl" som hon själv uttryckte det när vi träffade henne på bussen hem. Jag citerar mig själv på Järntorget:"Jag är alltid som fullast när jag går av bussen." Inte för att jag vet vad jag baserade det på eftersom jag endast åkt buss alkoholpåverkad en gång tidigare. Sen kom Andrea på att hon glömt sitt ID-kort, så undertiden vi väntade på att det skulle skeppas med hennes mamma hängde vi i en videobutik. Sen kunde vi traska vidare till Satin där Hultsfreds rookie-turné var.
Satin var fyllt med flator. Tyckte jag i alla fall. Jag citerar mig själv igen:"Min gaydar verkar vara extra bra när jag är full."
Andrea:"Den kanske inte är extra bra, du kanske bara chansar mer när du är full."
Satin är inget dansställe, tackolov, men det var tre glada gubbar på övervåningen som dansade till Club '94:s 90-talsmusik. 90-talsmusik kan få mig att dansa till och med i nyktert tillstånd, men det blev inget dansande här. Vi flydde till undervåningen istället där Sahara Hotnights stod för kvällens DJ:ande.
Vi var tillbaka på samma ställe som för tre månader sedan, när jag trodde att allt var klappat och klart. Nu stod vi och hängde (jag vet att det är teoretiskt omöjligt, men vi gjorde det ändå) ungefär en decimeter ifrån varandras ansikten när hon sa:"Nä, nu måste vi göra något kul." När jag stod så nära henne hade jag bara en enda tanke på vad kul var. Men jag fick förklarat för mig senare att att hångla med mig skulle vara emot hennes principer att inte vara otrogen.
Vi såg banden, mös i soffan, skickade ett oförståeligt sms till Cecce och tog halv två-bussen hem.
Jag undrar om hon tycker jag är jobbig. Jag känner mig i alla fall elak när jag håller på som jag gör. Men jag kan inte hjälpa vad jag känner. Jag kan inte hjälpa att jag bara vill vara med henne, mysa in mig, krama och lukta på hennes hår. Men däremot borde jag kunna se till att inte bete mig som jag gör. Det borde vara extra lätt när det känns fel. Men samtidigt känns det så rätt och vissa saker går inte att hindra. Det känns ännu mer fel nu när hon har slutat agera på det sättet mot mig, nu när det bara är jag som håller på. När vi diskuterade hela grejen när jag berättat allt för henne sa hon att hon inte ville sluta vara närgången för att hon tyckte så mycket om mig men att hon kunde försöka om det var så att det var jobbigt för mig. Jag sa att hon verkligen inte behövde sluta med det. Nu har hon gjort det ändå. Jag tror att det är en av grejerna som känns värst.
*Det oforståeliga sms:et till Cecce. (Min mobil kan inte ge mig W, därav detta personliga pronomen på svenska.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj, din kväll låter låter otroligt kul. Jag menar om det någonsinn hade funnits något kul att göra alls i den här staden hade jag blivit överlycklig, jag mååste fan flytta :P
Ditt förhållande till din kompis låter däremot mindre roligt och mer komplicerat... men det löser sig nog med tiden.
Jo, jocke kan vara lite påfrestande att umgås med, men missförstå mig inte, han är jättetrevlig i lagoma mängder. Och så länge man inte disskuterar något allvarligt med honom. (Vet inte hur lång tid det skulle ta för dig att åka hit och slå ner honom, men det lär ta ett tag :P)
Japp, jag hade tänkt sitta och ifrågasätta saker, men jag vet inte om jag kommer våga eftersom delar av min klass känns mycket homofobisk.
Ser fram emot att läsa när jag kommer tillbaka :)
Btw. Ola Salo är bäst!
Det är klart, kanske är lättare om att komma ut för sina föräldrar om det är oväntat. Men jag var irriterad den dagen, så fort jag kom innanför dörren här hemma blev jag av någon anledning sur. Så allt blev fel.
Jo, det är lättare att hänga med killar, även om jag starkt började tvivla på det igår. Men som du säger så är det nog lättast för flator, speciellt om man är lite halvt grabbig av sig. Man blir särbehandlad på ett positivt sätt om man som ensam tjej hänger med killar, eller det har jag blivit i alla fall, visserligen på grund av att en av killarna gillade mig, men ändå :P
Jag har hört något om att det skulle vara klänningstvång på tjejer bara för att deress-coden inte skulle brytas (på något ställe), där fick inte två tjejer gå med varandra av samma anledning. Men då borde ju jag i alla fall få ha smoking om jag går med en tjej som har klänning? (Shit, detta är nästan ett helt av mina blogginlägg nu. Du kommer få höra lite upprepning :P)Jag skulle känna mig mycket udda i smoking, men inte lika udda som i klänning, får tänka över detta.
Skicka en kommentar