Recept på flatsöndag: flatinnebandy, flatfrisyrer, flatvader, flatpersonligheter och flatstereotyper

Fan! Varför måste hon vara så snygg?! Det går ju praktiskt taget inte att titta på innebandy längre; hon drar ju all uppmärksamhet. Det blir såndär omvänd effekt som det alltid blir. Jag vill bara titta på henne, men då tror man att folk märker det, så man gör allt för att hålla blicken på annat håll. Och ännu värre är det ju självklart på träningarna. Shit. Innan jag insåg varför varför jag gillade henne så mycket så var det okej att snacka med henne, men nu är det ju praktiskt taget omöjligt. Jag måste hålla mig i skinnet och har mer eller mindre blivit rädd för henne.
Men vad kan man förvänta sig egentligen, med de där vaderna. M-mm! Standardinnebandyvaderna (som faktiskt jag också har). För att inte tala om håret, den klassiska flatfrisyren: kortklippt och svart. Jag är så sjukt svag för den typen av frisyr. Man vill ju liksom bara vara I den och mippla med håret. Vilket jag faktsikt gjorde i en dröm som jag hade om henne och hennes hår. Shit, jag har en sjuklig hårfetisch. Tre saker som jag är svag för: flatfrisyrer, tuppkammar och blått ljus. That's it, nu vet du hur du får mig på fall. Haha.

Och inte räcker det med att hon är snygg heller, visst måste hon ha värsta grymma personligheten också, det som jag kallar "flatpersonligheten". Haha. Betty är fan min flatprototyp. Plus att hon är GRYM på innebandy. Idag var det en ribba, en stolpe och ett mål. Alla från halvplan.
Det var den ultimata backformationen. Betty och hon som jag också har fått för mig att hon är så snygg fast hon inte är flatig alls. Jag känner henne inte ens. Men jag tror att det är för att hon utseendemässigt är så lik Fia. Ja, enligt mig alltså, ingen annan skulle tycka det.
Så det var en fröjd att få sitta i sekretariatet och titta på dessa två samtidigt som laget spottade in mål efter mål. Missade att starta och stoppa tiden hur många gånger som helst. Vet inte om det berodde på de bländande backarna eller att jag satt uppe halva natten...

När hennes sylvassa skott gick rakt in i mål i mitten av andra perioden blev hon, som alla andra målgörare, påhoppad av hela laget. Hennes tacksamma frisyr såg till att några rufsade henne i håret. Så fort folkmassan skingrat sig rättade hon till frisyren. Åh. Då blev jag svag. Kanske för att jag kände igen mig, vet inte, men det sitter kvar...

Pratade med henne efteråt, kommenterade hennes insats. Jag förstår inte hur det kan vara så fantastiskt att höra henne säga tre meningar. Hon är ju gammal och har dessutom en tjej som är typ identisk med henne själv (och nio år yngre...). Inte för att jag vet vad det hade med saken att göra. Ville nog mest bara få fram det.

För att fortsätta på temat så har jag flatsöndag. Eller, så mycket flatigare än vanligt är jag inte, men utöver mina vanliga flatattribut har jag min regnbågsfärgade knapp (nej, mamma är inte hemma) och en vit slips - som jag fick av pappa igår i den stora slipsrensningen - som jag har knutit med hjälp av mina nya kunskaper om en dubbel windsor. Jag är mäkta nöjd. Men jag kan fortfarande inte knyta en vanlig slipsknut. Men jag tycker att den här räcker. Jag vill ändå inte använda mig av någon annan sort, det är ju Bruden som har lärt mig den här.
I skolan diskuterade vi studenten och vår mentor frågade killarna om de kunde knyta en slipsknut. Det var jag och en halv kille som räckte upp handen (ja, jag räknar med att en dubbel windsor kvalificeras som slipsknut), varav jag inte ens räknades, men jag var ändå nöjd över min manlighet.