Lagfest

Förlåt, jag är dum, dålig och full. Och förlåt för att min blogg har blivit så dålig. I alla fall på lördagar på grund av min nya dåliga fyllevana. Men nästa lördag slipper ni för då är jag i Uppsala och festar och har inte tillgång till någon dator mitt i natten. Får man gå och lägga sig när man är full? Bäst att sitta här och hålla sig vaken tills man nyktrar till...

Idag har varit en av de bästa dagarna på länge. Vi kvalade till division ett och vann och sen hade vi lagfest. Jag kan ta det kortfattat.

Höll mig i närheten av Betty hela tiden under resan till matchen. På vägen hem pratade Anna och jag gaysaker. Om hur det var och så, och min situation och allt, och några andra hängde på, så nu är jag väl pretty much outad i laget. Det kändes bra att få prata om det på det sättet som vi gjorde. Och det kändes bra att Anna och jag fick någon slags kontakt igen och har börjat prata, för det har känts lite stelt väldigt länge. (Anna är en tjej som i höstas frågade mig om jag var gay, och jag nekade.)

Sen var det lagfest. Jah höll mig i närheten av Betty, som vanligt. Vi hade kul och vi började prata en massa. Jag älskar verkligen hennes hår, så jag ruffsade det. Jag var tvungen, hade ju inspiration från en gammal dröm. Hon sa att om jag gjorde det en gång till så låg jag risigt till, även om jag var en halvsyster. Jag blev lyckligast i världen av den kommentaren. Jag är en halvsyster. Shit, största grejen typ. Sen blev jag lite för full och ruffsade hennes hår igen, bara för att vara trotsig, sådär som man gör med personer som man tycker om. Då blev hon allvarlig och sa att det inte var kul. Det var jobbigt. "Hej jag heter Anna och klarar inte av allvarliga saker." Sen gick resten av kvällen åt att säga förlåt och försöka hamna rätt igen. Tror jag lyckades för vi pratade lite på vägen från festen sen. Något av det sista hon sa innan jag drog hem var:"väx till dig lite." Fast på ett snällt sätt.

Anna och jag höll en bra stämning under festen. Vi ett tillfälle, mot slutet när jag var rätt dragen, haffade hon mig och ville prata seriöst. Hon sa att jag behöver en mentor och att hon ville vara den. Men jag sa att jag redan hade en och att vi delade hjärna, men hon skulle bevisa att hon förstod mig bättre. Då sa hon något i stil med:"Du gillar att jag ställer frågor som du måste svara på." Och något om att jag var ovan och blyg om att prata om ämnet. Vad läskigt! Det var ju helt sant! Är alla homon sådana? Sen kom vi fram till att hon kan vara extramentor.

Så tjaa, allt var alldeles utomordentligt bra idag. Hoppas bara att Betty fylleöverdrev. Jag älskar mitt liv, och nu måste jag sova för jag somnar bara här. Och nu har klockan hoppat fram en timme. Jag tyckte väl att den blev lite väl mycket helt plötsligt...