Platsen var inte slumpad

Det har nog aldrig varit så deprimerande att vakna som det var imorse. Jag hade värsta bra drömmen. Jag drömde att jag träffade den sötsöta flickan på en Ålandsbåt. Allt var bara så bra. Hon var mysig och söt och ville att jag skulle förhöra henne på hennes läxa. Jag minns inte vad det var för läxa, men jag minns att vi betedde oss som om vi var ihop, fast ändå inte.

Åh, jag var så lycklig. Och när jag vaknade kunde jag inte förstå att det inte var på riktigt. Jag vägrade inse att det var över. Dessutom blev jag knäckt när jag, efter en som då kändes som en lång stund, förstod att det bara var torsdag. Jag tycker att den här veckan har varit så lång så det kändes som att det var helg, eller i alla fall fredag. Men icke!

Jag försökte trösta mig med att jag i alla fall skulle få träna idag och träffa Anna och Betty, men inte ens det funkade då. Nu är jag däremot pepp och ska snart iväg.