tänkte jag och gav mig ut och sprang. Det har man ju aldrig tänkt förut. Eller nej, inte flatbiten, men det där om att man ska vara vältränad, och det vet man ju att det håller i ungefär en vecka.
Men jag sprang i alla fall och jag skulle orka betydligt mycket längre om det inte var så att mina lungor svek mig. Men det får man väl jobba på, om jag inte gör så att jag skyller på kylan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej hej:)
Ja men det brukar vara så, en vecka ellr två max, så känner man sig riktigt duktig. Och så ibland så duktig att man tänker att nu behövs det inte mer, eller så blir man helt enkelt ännu latare än hinnan hehe:P
Ja men absolut, länka mig!
Jag kan länka dig.. fast jag vet inte hur man gör. men jag kommer på det så småning om!:)
//Alex
Hahah, känner igen mig så väl i det där. Men nu har jag blivit duktig träningsnarkoman, det håller i sig, än så länge. Men jag skulle aldrig klara att vara duktig om inte gymet fanns. Springa har aldrig riktigt varit min grej, då föredrar jag spinning (med Evas röst ;P).
Skicka en kommentar