Typiskt, jag som vill bli körskolelärare när jag blir stor

Igår smet jag in på körskolan för att snacka skit med Magda. Det var länge sedan sist. Även om jag går förbi där två gånger om dagen så är det sällan man har en anledning till att, bokstavligt talat, sticka in huvudet, som jag brukar göra och se sådär komisk ut. Det är vanligare att det viner en snöboll förbi huvudet med avsändare Magda. Men igår var det hennes "kontorsdag" och ingen ville hänga på kontoret så det var fritt fram att snacka om det ena och det andra. Magda ville mest skryta över att hon gått i mål i Vasaloppet dagen innan. Jag spelade svårflörtad och undrade mest över vad hon gjorde på jobbet dagen efter. Annars brukar den människan kunna prata om vad som helst, hon har inga gränser. Inga samtalsämnen är för pinsamma för henne. Men jag skonades från att höra om hur bra människan är i sängen den här gången. Det har jag hört tillräckligt om på Qruiser. Nä, så ofta säger hon inte det, faktiskt.

Jag är nog den enda som fortfarande hänger regelbundet på körskolan efter att jag tagit körkortet. Men hon gör mig så glad. Vet inte varför. Hon typ alstrar positiv energi. Eller som hon sa till mig:"jag blir busigare än vanligt när du är där."
Först trodde jag hon var på gång till barnarov. Men sen insåg jag att det är bara som hon är. Förresten, kan man kalla det barnarov när man är över arton? Men man undrar ju vad hon vill få ut av diskussionen "varför jag inte vill hångla med henne TROTS att hon är så snygg."
Haha. Hon tar hem alla skumma priser jag kan komma på. Men trots det så fortsätter jag gå förbi där varje dag och svara på hennes meddelanden.

Hela grejen är rätt komisk nu. Allt som jag skrev i höstas när jag försökte lista ut vad det var med henne och om hon var gay eller inte. Shit vad blind man var. Men det är kul att tänka tillbaka på nu, eftersom allt var så självklart. Nu förstår jag den där underliggande känslan, blicken och varför människan inte kunde sluta garva i bilen. Men det är rätt tragiskt att jag inte ens kunde komma på det själv utan var tvungen att höra det från Carl efter att han sett hennes regnbågspin. Jag kände mig som om jag löst världsfreden eller något. Äntligen fattade jag och allt bara släppte och då hade jag ändå inte kommit på det själv. Men jag blev ändå så glad. Gosh, vad överdrivet det låter, men det var faktiskt värsta projektet.

En annan sak Calle sa när jag frågade:"va? Är hon?" var:"ja, har du inte hört, hon har ju värsta mörka rösten." Det där har jag grubblat på ända sedan dess och fortfarande inte kommit fram till vad det har med saken att göra. Ens röst är ju ens röst liksom. Jag tror inte att man gör sig besväret att förställa den till det mörkare bara för att man kommer på att man är homo. Betyder det då att alla homosar föds med mörk röst? Men det stämmer ju inte heller för det finns ju de som som har vanlig röst och de som har såndär jätteljus, som Bruden och Annie. Första gången jag träffade Annie hörde jag inte vad hon sa. Och fortfarande tar det en stund att ställa om sig varje gång vi ses så jag ska höra vad hon säger.
Så Carl, jag vet inte riktigt vad du grundade ditt uttalande på, men let go, du är ju inte mer än man.

Det är ju en större fara att låta homosexuella få vara körskolelärare än att låta oss (observera oss) adoptera. Med en flata i bilen blir man ju så tankspridd så man utgör en större fara för trafiken än vad man kan utsätta samhället för med ett barn eller barnet själv för.

Förra veckan när jag knackade på körkolebilen (stillastående, haha, annars skulle jag vara fedt snabb!) som hon satt i öppnade hon bara dörren och sa:"jag får snöpula dig någon annan gång skitunge." Fyra minuter senare dyker det ner ett sms:"Kram på dig lillskiten!"
Och den första mars omnämns jag i hennes Qruiserdagbok som "den lilla snorungen som lyckades kasta snöboll på henne innan hon såg mig."
Haha. Det är ju kul att jag har något att roa mig med...

Hur många brudar har jag gått igenom nu? Tre. Fyra om man räknar med Annie, men henne nämnde jag ju bara. Tjaa, då har jag väl lika många kvar...