Bögar, bloggar och bilar

Hmm... skumt. Min blogg blev just svensk. Eller ja, allt står på svenska...

Psykologin brukade vara typ de enda lektionerna när jag brukade prata och ja, diskutera. Nu gör jag det inte längre. For god sake! För dem är jag ju samma person! Det är ju bara i min hjärna som jag har insett något. Men det fungerar inte. Och speciellt eftersom homosexualitet är ett så omdiskuterat ämne på våra psykologilektioner. Jag vill inte säga något för jag tror att de andra ska tänka:"klart hon tycker så, hon är ju gay." Åh, jobbigt.

Idag var temat avvikare, vad det är och hur de uppstår. Jag orkade som tidigare nämnt inte argumentera varför homosexuella inte skulle klassas som en avvikande grupp. Det sades ungefär såhär:"Man kan vara positiv till sin avvikelse. Till exempel homosexuella som accepterar det är öppna med det och ser då något positivt med sin avvikning och kan stå för det." Jag ville plötsligt skrika att jag var gay. Men jag förklarade tyst för mig själv att jag gärna skulle berätta det för min klass, för jag är så nöjd med det, men att det kanske inte var så smart såhär på sluttampen när allt är så bra.

Dagens andra bloggvärda händelse var på svenskan. Det hade visserligen inget med homo att göra, eller jo om man är långsökt, men jag var tvungen att ljuga. Alltså, om de bara kände mig lite bättre så skulle de så enkelt kunna se att jag undvek något.

Såhär var det, vi skulle gå igenom lite frågor som hörde till Nationella Prov-häftet. En av texterna handlade om bloggar och en fråga till den var: har du en blogg, och vad skriver du i så fall om?
Jag har grämt mig över just den frågan ända sedan jag fick papperet för två veckor sedan. Jag gillar ju inte att ljuga, åh det är så svårt, även när det gäller såna småsaker. Men jag kom tidigt fram till at jag inte hade så mycket val. Om jag inte hade velat komma ut förstås, då hade det ju varit ett bra tillfälle.

Hur som helst var det i alla fall jobbigt och jag försökte som vanligt minimera det hela. Undvika ögonkontakt med alla samtidigt som jag nekade. Och svara fort.

Läser du bloggar? Kan bloggar vara till någon nytta? "Ja! Jag läser världens bästa, smartaste och fyndigaste blogg som har hjälp mig så jävla mycket! Och eftersom du är så frågvis så kan jag säga att den handlar om homosexualitet och skrivs av jordens grymmaste brud som är så sjukt söt! Och JA! Jag råkar vara gay. Och det skriver även JAG en blogg om!" sa jag inte, eller snarare, skrek jag inte. Istället smög jag ur mig att man nångång läst en blogg, de finns ju överallt.

För att toppa det lyckades jag sedan under tvång lägga blommiga gummistövlar under "innelistan" och säga att de var fula och sen få reda på att min lärare hade just sådana...

Jag misstänkte det faktiskt imorse, att dagen skulle bli lite utöver det vanliga, åt något håll. För när jag cyklade till skolan och spanade efter bilen med registreringsskylten med nummer 034 som har stått parkerad längs min färdväg under hela tiden som jag har letat efter 033 så finns den självklart inte, men istället ser jag naturligtvis tre olika 035!