Late night car conversations

"Hon var rätt på" säger Cecce i bilen när det är dags för avstigning och sänggång vid halv tre.
"På?" undrar jag halvsovandes bakom ratten.
"Ja, på."
"På."
"På."
"Ja, hon är rätt på. Det är hennes personlighet."

Den nyligen passerade kvällen har varit rolig, mysig, spännande och läskig.
Roligt: tjaa, det är ju alltid kul på Café Deed.
Mysig: Annie är alltid mysig, och vi mös i soffan och pratade om saker som jag inte längre minns.
Spännande: att gå fram och tillbaka över en kyrkogård efter mörkrets intrång fredagen den trettonde.
Läskigt: allt med kyrkogården?

"Du spelade med rätt bra" fortsätter Cecce som vägrar lämna bilen.
"Nja, det blir ju bara så. Det är ju mysigt."
"Så hon är sån mot alla?"
"Ja, utom de hon är kär i. Det vågar hon inte."
"Happ..."
Jag tänker till:"Men hon är ju typ som Andrea."
"Ja, jag tänkte på det. Men Andrea är mer... det är inte samma sak."
"Andrea håller lite mer avstånd till det."
"Ja. Men mellan dig och Andrea är det en helt annan grej."
Tyst.
"Ska vi ha flatfilmkvällen imorn?" (Jag som har lärt mig efter åtskilliga köra-hem-från-deed-kvällar har stängt av motorn för längesen.)
"Nej, det är inte bestämt än."
"Det ska vara jättebra väder imorn. Kan vi inte göra något ute?"
"Jo. Gå och lägg dig nu."

När jag äntligen kommit hem och äntrar köket för att fylla min tomma mage som jag inte gjorde något åt på Max möts jag av en oundviklig löklukt. Inte så konstigt inser jag när jag upptäcker att det ligger lök överallt i tamejfan hela köket.

Mitt kök luktar lök och jag borde sova.