Drömmar och stora förändringar

Igår kväll hade vi flatfilmskväll, jag, Cecce, Annie och Emmy. Vi tjockade pizza (jag tyckte att jag förtjänade det efter min vecka) och såg två bra filmer med homotema. Vi började med den omtalade But I'm a cheerleader. Den är bra skit. Kul om man ser ironin i den, men det är svårt att missa. Vi avslutade med den nya filmen Imagine me and you. Den var söt och Annie älskar Piper Perabo. Vi satt och mös hela kvällen, sådär som vi gör även fast vi inte är kära, men alla andra runt om tror det.

Sen körde jag hem Emmy och Annie och jag tog en promenad i natten och skramlade lite.

Inatt drömde jag att jag tappade en massa tänder. Och när man tappar tänder så lär man ju spotta en del, så det gjorde jag i drömmen. Grejen är bara den att när jag drömmer att jag spottar så gör jag det på riktigt. Så när jag vaknade hade jag spottat ner halva min arm, hela kudden och mitt hår. Fresh.

Men att drömma om att man tappar gaddar betyder tydligen att det är större förändringar på gång, vilket är sant.

När jag ändå är inne på drömspåret måste jag än en gång påpeka att jag är synsk. För några veckor sedan drömde jag att vi var på väg till en lagfest när jag mötte Bettan och vi upptäckte att hon hade likadana skor som mig och vi bråkade om vem som hade rätt att ha dem. Gissa vad som hände i lördags på lagfesten! Bettan kliver in genom dörren och har likadana skor som jag! Dock inte samma som i drömmen utan mina nyinköpta. Sjukt!

Jag hoppas dock att inte alla drömmar blir sanna för jag hade en rätt underhållande dröm för några dagar sedan. Jag drömde att jag låg i sängen och mamma sprang in i mitt rum och slet upp mig. Jag fattade ingenting, hon skrek oavbrutet "en man! En man!" och knuffade in mig i köket till en låda och stoppade en stor kniv i handen på mig. Hon fortsätter med sitt skrikande och när hon fört mig till dörröppningen till vardagsrummet börjar jag vakna till och fatta vad som händer. Jag undrar var denna man är och frågar: "var? Höger eller vänster?" Mamma skriker "där!" och pekar precis bakom dörren till höger. Där står helt riktigt en man, men inte vilken man som helst utan Pekka Heino. Det roliga att han vill inget som helst ont utan har bara råkat hamna där, och där står jag med största kniven och förväntas ta livet av honom. Men sen försvann han bara, vilket nog var tur. Men jag kan inte förstå hur mamma kunde vara så rädd för Pekka Heino, hon älskar ju honom.