Valborg

...ska alltid firas i Uppsala. It is the place to be. Glada studenter, folkfest och fylla - så beskriver man den trettionde april i Uppsala.

Jag var där för tredje året i rad, det är väl då det börjar räknas som tradition? Vi följde någorlunda det vanliga Valborgsschemat med brunch i Ekonomikumparken, chill hemma på eftermiddagen och fest på kvällen för att avsluta en lång dag.

Festen var en typisk hemmafest med vuxna studenter som alla lever i heterosexuell tvåsamhet. Fine, tänkte jag, i Uppsala är jag ju straight, trots att jag på vägen mellan tågstationen och min brors lägenhet drog på mig lite extra flatighet och kände mig väldigt stolt.

Festen var rätt tråkig. Alla var sega efter att ha hållt igång hela dagen och jag som fortfarande var omtumlad efter äventyret i Stockholm var trött och inte alls på festhumör; framför allt inte pigg på att supa. Jag chillade och var på väg hemåt när Sophie stoppade mig och sa att jag absolut inte fick gå. Hon peppade mig och vi började prata om Studenten och balen. Som vanligt när balen kommer på tal så kommer klänningsfrågan upp:
"Ska du ha klänning?" (Frågan finns i olika exemplar med betoning på olika ord, en annan vanlig är: "ska du ha klänning?")
"Ja och jag har inte haft det på nio år..."

Följande fråga den här gången var: "Har du någon dejt?"
"Nää, vi ska gå hela klassen tillsammans."
Sophie tittade menande på mig och fortsatte med förhöret: "Har du någon pojkvän?"
Jag borde har reagerat på det, men det gjorde jag inte. Kanske för att jag jag är så färsk och fortfarande har kvar det sedan min tid som straight, eller för att jag verkligen gick in för min straight-under-Uppsala-vistelser-roll. Jag svarade hur som helst nej, vilket var sant, och hon tittade ännu lite mer menande och fortsatte: "eller kanske flickvän?"
Jag hade kunnat kyssa människan. Det gjorde jag inte. Jag skrattade och svarade: "nä, inte det heller."
Åh, vad jag ville påpeka att hon var på rätt spår, men jag visste inte hur jag skulle få in det. Får bara hoppas att hon är bra på att läsa av ögon och såg det på mig.

Efter det blev jag aspepp och försökte få igång festen men la ner det hopplösa fallet efter en kvart.

Att en så liten, kort, för henne betydelselös mening kan göra så mycket och spela så stor roll! Tänk vad man på det sättet skulle kunna göra så många människor glada. Problemet är väl bara att man inte vet vilka just de där meningarna är och att de även fungerar åt det negativa hållet.

Efter att ha lyckats dra brorsan från snowboardtv-spelet (för en gång skull var det inte hans tjej som var den knepiga att få med hem) kom vi hem vid ett; i Uppsala rätt tidigt för att vara Valborg.