Färgade fingrar på försoningsdagen

Nu är min bror här, så jag måste begränsa mitt skrivande. I och för sig är det ju inte så mycket att begränsa.

Idag har vi peppat inför Studenten imorgon och jag var dagens hjälte när jag erbjöd dem min basförstärkare så vi har musik när vi ska cruisa stadens gator, och jag var dagens hjälte när jag hade bil och kunde åka och köpa ballonger till flaket, och jag var dagens hjälte när jag kunde åka hem och hämta mina sprayburkar som vi skulle skriva på lakanen med, och jag var kungen med min sprayteknik! Alla var impade. Haha, jag ba: "många långa nätters träning ligger bakom det här", med lite ironi i rösten.

Snyggt blev det. Alla är nöjda, alla är glada. Och fan, jag tror nästan att Robel är lite kär i mig. Too bad for him. Men han var glad som ett barn när jag frågade om han ville spraya lite.

Det här är stort, och jag skulle säkerligen kunna ordbajsa en hel del om Studenten och känslan runt det, men det tänker jag inte göra; det skulle bara bli klyschigt. Just nu tänker jag leva lite till på att alla var så imponerade av mig, i åtta minuter, då jag egentligen borde gå och lägga mig.