Ett kärt återseende

Jag är så, jag vet inte, arg? Och jag har inte skrivit på väldigt länge. Det har gått lång tid. Mycket liv. Kanske dags igen. Två månader av eget boende. Jag borde passa på. Men å andra sidan har det inte varit några bögerier under den frånvarande tiden heller. Eller jo, bögar har det varit, men inte i samma form och betydelse som innan. Och detta har ledit fram till den aggression som fick mig att plötsligt uppta denna blogg. Inte bortfallet av brudar alltså, utan bögar. Eller, nu ska jag inte dra alla över en kam. En bög. Om jag orkar så ska jag en dag förklara. Men det behövs kanske inte. Lika bra att inte göra det. Det är över. Lämna det. Det går inte, jag är tjej, det är meningen att jag ska älta det här i ett halvår. Fan. Lyssna inte på mig. Det här uppstår nästa bara efter några öl. That's right. Jag har lärt mig dricka öl också. Sa ju att det hade gått mycket liv. Nu måste jag sluta. Måste fokusera på något annat. Annars måste jag binda ihop mina händer, bränna datorn och slänga bort telefonen.

Det känns bra att vara tillbaka.