The potato pealer hunt

Att det ska var så djävla svårt att få variera sin kost. Idag bestämde jag mig för att inte tolerea detta risätande, så jag köpte potatis. Men vad väntar mig när jag kommer hem? Jo, ett potatisskalarlöst hushåll! Vem fan lever utan en potatisskalare. Jaha, tänkte jag och övertalade mig att det var lika bra att gå fem minuter till affären för att köpa en. I really had the munchies for potatoes. Ännu en gång äntrar jag Coops närbutik och ve och fasa, även denna byggnad var potatisskalarfri! Så jag tog tunnelbanan en station till Axelsberg för att utforska deras utbud (I really had the munchies...), men tror ni inte fan att de inte heller hade några?! Jag började undra om alla människor har köpt sina potatisskallare på IKEA. Hade jag gått såhär långt så kunde jag ta det lite längre, så jag åkte två stationer åt andra hållet; Bredäng. Äntligen! Där fanns Pelle Potato Pealer som de kallade den. Jag åkte hem och skalade potatis som aldrig förr.

Mer action än så blir det inte en vanlig måndagskväll. Jag tänkte kombinera denna händelse med min läxa, men insåg snabbt att om inte en björn kan vara en drivande karaktär så kan inte heller ett hushåll vara det och än mindre kan ICA Supermarket i Bredäng vara en hjälte.