Det som rör sig i mitt huvud när jag åker 173an. Den som jag inte längre klarar av att åka, för att den passerar allt för mycket.
"Här åker allt du hade. Allt som gjorde dig lycklig. Allt som du behövde. Allt som du gav upp för ett ligg. Djävla pucko."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar