Det var en gång en banan som skulle korsa en isig väg...

Jag har inte saknat det så mycket faktiskt. Bloggandet. Det blev som allt annat, en ångest som jag tillslut insåg att jag inte behöver utsätta mig för om jag inte vill. Men på sistone har det krupit lite. Hoppat lite i mig. Meningar har formulerats. Meningar som har velat upptas av fler än bara konstrueraren själv. Ibland vill man känna sig kunnig och fyndig och som världens bästa meningsbyggare. Och så tänker jag, bloggar idag är ju så ångestlösa som det bara går. Enbart gemener, felplacerade skiljetecken och inte speciellt sammanhängande. Varför ska jag känna ångest inför något sådant? För att jag inte jobbar så. Men anyway. Det är ju trevligt med en bärbar i sängen.

Ikväll har sänggåendet hindrats av planering inför ett bildkollage av 2009. Sådant jag gör varje år på Bilddagboken. Förra årets kom inte längre än till planeringsstadiet eftersom jag inte visste vad jag skulle visa eller skriva när det flesta månaderna bara hade varit mörker och inget att skylta med. Det fick mig att fundera över de senaste åren. De åren som jag kan koppla till mitt nuvarande liv, för de innan känns som de tillhör en annan era. Det jag kom fram till var i alla fall detta.

2006 tågade på i gammal god anda, tills det slängde sig på rygg och kastade om och allt blev nytt och stort. Det byggde upp och banade vägen inför det bästa året (och även banangeggan och denna blogg) någonsin - 2007.
2007 var bra rakt igenom. Det var gammalt och nytt, stabilt och spännande. 2007 halkade in på 2008 och det goda höll i sig, men ju bättre det blev desto halare blev det också. Det slutade med ett försök till en omöjlig inbromsning och en krasch och vips så var det det värsta möjliga året. 2008 brann ut och 2009 fick plocka upp spillrorna, krascha lite mer i dem (det är ju ändå spikmattans år) och sen bygga och styra upp. 2009 var transportsträckan som för otåliga personer som jag inte riktigt har tålamod med men som är nödvändigt för att kunna gå vidare. Om 2008 hade tagit vara på sin egen skit och inte skickat den vidare så hade nog även 2009 kvalat in som ett toppår. Men nu har 2009 gjort ett bra jobb, vi är tillbaka på banan och jag känner att 2010 blir året att satsa på nytt. Utgången ser bra ut, nu lämnar vi den här röran bakom oss. Kom nu banangegga, så går vi.