Jag är för trött för att komma på en fyndig rubrik (som att jag brukar göra det) så jag kallar den bara "v. 38"

Jag saggar efter lite. Sen senast har jag storgråtit till ett riksdagsval, blivit paxad, pratat av mig i Gamla Stan, rastat Alice och så klart praktiserat.

Jag orkar inte säga så mycker mer om valet. Mer än att jag tar det väldigt personligt och kränkande. Jag gick, känslomässigt, in lite för hårt i det.

Men innan det träffade jag H. Det var mycket fint och hundra bra. Pratade om allt vi har runt oss. Det var snygga psykologer, barn, hundar, vakter, pappor, praktik, F och A.J, I, och ja, allt. H, du är min bästa vän. Utan dig är djungeln snårig.

I måndags var E glad att se mig igen. Jag fick en kram och hen sa att hen var glad att se mig och att hen blir orolig när hen inte får se mig. Det är fint. Sen var vi asflummiga. Mest trötta och kunde inte riktigt tänka klart. Men vi hade en fin diskussion om gångjärnen till den hemliga dörren. Träffa bebisen fick jag också! Hen var mycket liten och hade mycket hår. Sen åkte vi till K Rauta och E köpte nya byxor och tröjor till mig. Jag antar att det var av tacksamhet och dåligt samvete <3 Sen började vi lägga Bolongolvet. Och så blev jag paxad av E. Till på fredagen. Nyfikenheten.

Tisdag antar jag att vi fortsatte lägga golv. Och jag fick gå ut med Alice för första gången! Världens bästa gullevovve!

Onsdag var den skitsega golvläggningsdagen. Och andra dagens 37anjobb.

Torsdag var ledighet med A i Skärholmen. Och en massa Idol-ikapp-tittande.

Fredag var bus och bråk och skratt. Efter schysst sovmorgon la vi lite mer golv. E var som full. E är en person som inte ska tilldelas makt. Mot slutet gjorde hen inte mycket. Satt mest och tittade på, piskade mig med en mattremsa, och i golvet och skrek "fortare, fortare!". Detta varvade hen med små hyllningssånger om hur bra jag var på att lägga och skära matta. Jag har det helt otroligt bra faktiskt :)

Här hade nyfikenheten gått över till rädsla. Speciellt när jag fick reda på att paxningen innebar middag hos E och S. Hjälp tänkte jag och trodde att jag skulle bli grillad. Men det var tokchill och gick bra. Jag kan säga att jag är van att äta och chilla i soffan framför TVn med ett trettiopluspar. Jag faller tillbaka. Jag måste passa mig noga att det inte ska bli samma sak. Jag har haft ett hål efter mina "mammor" och jag har sökt någon att fylla ut det med. Men jag vill inte hamna där igen. Jag måste hålla ett öga på mig själv.

Nu sitter jag och försöker skriva på brevet till F. Det går sådär. Tappar fokus. Borde kanske läsa de gamla mailen för att få igång mig. Men jag vågar inte. Tror inte jag kommer få så mycket att använda från dem, tror bara att det kommer ha ner mig.