Kidsjobbet

Jobbet börjar kännas som när jag först började hänga här. Nyhöst ute, när jag tillslut fick upp dörren den distinkta lukten som varje gång påminner om första gången, våren 08, eller ja, alla gånger, och nu inga kids förutom de två trogna datakillarna. Det enda som inte är sig likt är att F inte är här. Vilket jag visserligen tycker är fantastiskt skönt. Men jag har insett att dessa långdragna kvällar blir ännu längre utan någon som fördriver tiden med en. Men hade hen varit här nu så hade det antagligen blivit ännu mer plågsamt.

Men jag får ju tid till att blogga istället. Och titta på Idol. Och halv åtta hos mig. Och Vem vet mest. Och Seinfeld. Och... Och knyta band. Och knyta snören runt dreads. Och dregla över byggbyxor. Och... Och...

Och grubbla till och med. Eller insikt. Jag börjar undrar om jag är lite inbunden. Eller vad heter det? Inåtvänd? Att saker inte kommer ut i alla fall. Jag undrar varför. Det kan inte vara bra.

Jag har varit som i koma idag. Och allt har gått skit. Typiskt pms-dag. Och ingen fokus alls. På gymmet blev inte mycket gjort. Och här på jobbet är det ju bara tur att det inte är några kids.

Åhå, nu springjobb.