Och pirret

Det här med en hel dag på praktiken med transjobb (alltså jobb som försätter en i trans, inget annat), tre klunkar öl på Ankan och nu en heltom ungdomsgård, det är slitsamt.

Idag har jag bara färdigställt trappen. Det var skönt. Nu ska jag bara Googla färg för metall. E ringde mig när jag var på väg där ifrån och var så nöjd och glad och tyckte det var så fint! Det är roligt att höra. Idag har varit uppskattningens dag. Fick höra fint om mig på lunchen också. Det är kul att höra att man gör bra ifrån sig. Jag kunde ju ana det, men man vet ju aldrig när folk är snåla med åsikter.

E var hur som helst så nöjd så hen tyckte jag kunde vara ledig resten av veckan. Otroligt skönt, eftersom det tar skithårt på mig att jobba kvällarna i samband med praktiken.

Det är lite som att vara kär, det här med att bygga relationer. Man är i ett underläge och vet var man vill ta sig, och man jobbar sig inåt, mot det. Som när man försöker få någon att förstå att man gillar den och ska få den att bli kär i en. Och man tänker typ "nu gör jag det här, det tar oss ett steg framåt" och som när man får ett extra långt ögonkast och man tänker "ååh, hen gillar kanske mig!" Det är svårt att förklara, men det är samma grej, och jag gillar det, och jag har saknat det. Jag brukade lägga mycket energi på det förr i tiden. Men på sistone har jag inte haft någon att jaga...