Det är ju well known.
Jag har tittat på SD-dokumentären på SVT Play. Jag tycker allt bara är obehagligt. Jag blir lite matt och nedstämd. Som att jag vill agera men det blir så mycket så det bara slutar i en suck. Det är som total härdsmälta innan jag ens hinner börja. Så har det alltid varit med mig när det kommer till politik. Det var därför jag slutade.
Men det jag ville säga var egentligen att man säger ju att deras hat uppstår av rädslan att de inte vet vad det "okända", "främliga" som de är emot är. Och mitt hat mot dem uppstår av min rädsla för hur de kan förstöra mitt liv.
Jag bläddrar igenom mina hat och försöker koppla ihop dem med rädslor.
Att hata är macho, att vara rädd är töntigt. Hat mynnar ut i rädsla, men vad gör man åt rädslan? I många fall kan kunskap vara lösningen. Men om man är rädd för att se sanningen så ser man inte den kunskap som skulle rädda ens rädsla.
Förstår du var jag vill komma? Det gör inte jag. Jag klarade visst inte av att bena i det här. Det var mest en oklar tankegång.
söndag 14 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar