Idag kommer bli en tung dag. Har inget att göra och väntar egentligen bara på att få gå och lägga mig. Vilket kommer göra att jag inte kommer vara trött alls trots att jag försökte vända dygnet och bara sov fem timmar i natt. Och detta ger alldeles för mycket tid för tankarna att härja fritt. Idag är en sådan dag när man inte tänker stort om sig själv. Det är en sån där "varför skulle någon tycka om mig?"-dag.
Det känns som att jag har tänkt alldeles för mycket positivt i helgen, för att rädda upp och hålla mig från att gå under. Jag skulle ha fortsatt ner mot avgrunden för att inte hålla några förhoppningar uppe.
Hela den här kängan har gjort mig väldigt låg och trött och gett lite depressionsvibbar. Det liksom paralyserar mig. Orkar inte göra något. Kan bara tänka på det men inte på ett konstruktivt sätt. Orkar inte med att ha det så här längre men vågar heller inte fråga för jag är alldeles för rädd för att få ett nej.
Allt ser mörkt ut just nu. Tolkar bara det dåliga. Kan inte ens förmå mig att se det bra. Jag ska ställa mig in på att det är över. Djävla hopp. Jag hatar dig. Som så många gånger förut förstör du bara.
Jag sa åt mig själv att inte bli beroende, men det var för bekvämt och jag gav efter. Och nu får jag ta skiten. Eller jag förbereder mig på att ta skiten.
Och får jag ett nej så har hen en djävla massa att förklara. Men så kan jag inte heller visa mig upprörd för då märks det att jag antagit.
Skitdag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar