För fyra år sedan

Att komma hem är som att resa i tiden
du känner samma känslor igen
den där kvalmiga väntande friden
samma kärlek och vemod igen.

Igår träffade jag mina gamla gymnasievänner, som var det vanligaste i mitt liv när jag startade den här bloggen, men nu hade vi inte setts på i princip tre år. Det var lite konstigt i början med tanke på hur tajta vi varit och nu inte hade en aning om vad vi varit med om eller vilka vi blivit, men det tog inte lång stund innan vi var tillbaka.

Att träffa Andrea var som att kastas tillbaka i tiden fyra år. Jag kommer alltid minnas de där känslorna. Egentligen slutar man väl aldrig att vara kär i människor. Om man liksom inte får wear it out.

Andrea kommer nog alltid vara lite Lasse.