Höstfan

Jag orkar inte en höst till. Åtminstone inte utan det som fick mig att ta mig upp på morgnarna och med en identitetskris som äter upp mig inifrån.

Det är så djävla jobbigt när man känner att allt bara går under när hösten kommer. Det tar över så mycket att man redan under sommaren fruktar det. Det är som att allt slås ut i en. Förmågan att hålla sig stark går i idé och konstigheter i en dyker upp och tar över en i mörkret.