Jag är så glad att jag har en vänskapskrets där en kan vara precis den en är, och inget alls. Där ingen som undrar över ens "könsöverskridande" namn eller tittar konstigt på ens kombination av mustasch och bröst. Att det enda de frågar är vilket pronomen en vill gå under så ingen gör fel eller kränker någon. Inget är självklart och allt är självklart. Alla är allt och inget alls. Alla är "bara" människor och blir sedda som de individer de är. Inga fack, bara världens underbaraste människor. Jag älskar den kretsen, och jag önskar att jag kunde ha den runt mig konstant. Men utanför queerbubblan väntar en normativ värld, och den måste man äventyra rätt så ofta för att få ens vardag att gå runt. Jag önskar att bubblan kunde expandera, och följa med mig på stan och på jobbet. Jag önskar att den där känslan som jag får när jag kliver in i den där speciella lägenheten i häg, som för mig är förknippad med frihet, kunde sitta i jämt.
Jag önskar att jag inte behövde vara någon alls, och bara jag, jämt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar