Bettan is back!

Det är som att förflyttas fem år tillbaka i tiden. Och för fem år sedan uppkom den här bloggen, så därför ett blogginlägg.

Det var som hösten 2006/våren 2007, fast säkrare i mig själv. Det är ett av de effektivaste sätten att se hur och att man har utvecklats och förändrats som person: att sätta sig i en situation som var typisk för många år sedan men som man inte utsatt sig för alls under en lång tid. Då minns man hur man agerade då och märker hur man agerar nu.

Men förutom att jag blivit lite säkrare i mig själv under tiden och blivit mer social i och med att jag lärt känna mig själv och vuxit en del, så var en del saker skrämmande lika. Du minns Bettan va? Gå tillbaka fem år så kom du läsa en hel rad hysteriska inlägg om Bettan och innebandyträningar. Ikväll var som den här avslutningsfesten vi hade en gång. (Och om du läser inlägget efter får du en förklaring.) Jag insåg att min crush på Bettan fanns kvar och att hon, även fast jag nu sett flatvärlden, beträffat mig med fler lesbianer och antog att Bettan kanske skulle vara lite blasé nu, så gav hon mig ändå samma känsla som när hon var den enda flatan i världen och därmed även så otroligt snygg. Men ikväll kan jag bekräfta att det inte bara var nygaysfascination (eller det kan det ha varit och att den var så stark så den sitter kvar, det var ju ändå en stor grej) utan hon gör mig fortfarande lite svag. Skillnaden nu och då var att den kontakten jag vågade ta med henne ikväll hade antagligen för fem år sedan gjort mig så exalterad att jag inte vetat var jag skulle ta vägen. Det satt i den där extra självkänslan jag hittat under åren.

Överlag, FANTASTISK kväll. Innebandyreunion. Något som var en så otroligt stor del av mitt liv men som inte rubbade så mycket känslor i mig. Att jag kunde syssla med något så många år som betydde så lite för mig. Lite visste jag inte vad jag gjorde där ikväll, och lite var det så djävla klockrent. Det är en del av ett liv jag numera minns som lite dimmigt. Lite som att "var det där mitt liv eller var det en dröm?" Ni vet när man växer ifrån saker, skapar helt annorlunda liv och glömmer bort vem man var och vad man gjorde innan och helt plötsligt känns det HELT avlägset trots att det defakto var ens liv och en själv då. Det är som att man lever flera olika liv. Eller har olika delar i livet. Som kapitel i böcker.

Ja alltså ursäkta en del ointressant svammel, men jag är både full och nostalgisk. Och så är det mitt i natten. Och nu saknar jag den där nygaystiden, sista året i gymnasiet. Bloggtiden.

Men ja, det som var viktigt var att, fan, Bettan took me back. GRRRR! Jag kommer ALLTID bli nygayskär i henne när jag ser henne. Ikväll pratade vi gayerfarenheter. Något som hade fått artonåriga jag att skutta av lycka och skriva blogg- och dagboksinlägg i flera dagar om det. Idag blev det bara ett blogginlägg. Hehe.