Som girafferna

Läser gamla inlägg och inser återigen hur viktigt det är att läsa gammalt för att förstå att man har tagit sig någonstans och gått vidare. En del av sakerna jag skrev varken minns jag eller förstår jag längre.

Det som hela tiden kändes så hopplöst och som att tid inte hade någon inverkan på sår. Jofan, långsamt och i sin slughet har den raderat saker ur mig. Som att växa upp, man tror att man är samma person hela tiden, men när man sen tio år senare tittar tillbaka så ser man att man är någon helt annan, fast man aldrig märkt någon förändring. Det där tidsläkandet gör det i smyg. Som girafferna, de sluga djävlarna.