Jag kan ju inte ens tatuera mig, hur ska jag då kunna förändra min kropp med hormoner och kirurgiska ingrepp? Så länge som jag avundas manliga kroppar men inte vill släppa det jag har så kommer jag få leva i ingenmänniskasland och slitas och förvirras och inte veta vad jag är.
Jag vill så gärna vara nöjd med den kropp jag har. Jag vill så gärna kunna vara den jag är med det utseende jag har. Och teoretiskt sett är det inget problem för mig. Min kropp är i sig inte opraktisk, förutom hormonerna som går bananas hela tiden. Men det ser ju inte andra. För det är just det där med vad andra ser som gör att även om jag kan ha min kropp till min person så går det inte när samhället dömer ut mig att vara någon jag inte är på grund av mitt utseende.
För varje gång någon säger "hej tjejen", "har du leg damen?" osv undrar jag förtvivlat vad det är med min kropp som säger dem att jag är just tjej. Och tillslut kommer det till att jag börjar ogilla de delarna av mig själv som signalerar till dem att jag är av kvinnligt kön.
Jag vill inte ogilla min kropp eller känna mig obekväm i den, men samhället tvingar mig till det. Jag vet inte i alla fall inte hur jag ska göra annars.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Känner igen den känslan mycket! Jag gillar min kropp, när det bara är jag som ser den. Men utåt vill jag inte att folk ska ta för givet att jag är det kön min kropp signalerar att jag är.. Hate this feeling
Skicka en kommentar