A moment

Moments, då tänker jag på stunder som påverkat mitt liv, som när man tänker tillbaka förändrat allt. Både åt det bra och det dåliga hållet. Jag har flera, men just nu tänker jag på två specifika, positiva i mitt vuxna liv. Och ja det står A MOMENT men jag kan inte välja.

Den första utspelade sig en sen kväll på ett bord i Hultsfred. Jag var arton och hade gjort något som jag visste att jag inte fick. Jag visste även att jag hade svikit någon som jag kände i mig var viktig, trots att vi nyss lärt känna varandra, och att risken fanns att jag kunde ha sabbat denna potentiellt fantastiska relation.

Dennes blick denna kväll är bland det mest... den såg rakt in mig och sa så mycket, den var som den starkaste laser som skar i varenda känsla jag hade i kroppen. Den var så stark att jag inte klarade av att möta den mer än någon sekund. Detta var första gången (av många det kommande halvåret) jag flyttade ihop med ett bord. Jag kunde inte titta upp. Blicken var full av svek och jag var full av skam.

Detta är stunden som jag ser som början på mitt "nya" liv. Jag hade aldrig känt så många känslor innan. Det var som att jag vaknade. Det var som att jag hade levt hela mitt liv fram tills denna stund utan känslor och tankar. Den blicken kickade igång något som gjorde att jag aldrig mer blev densamma. Och det är jag sjukt tacksam för.

Några veckor efter att jag kom hem bekräftade min pappa detta då han sa att jag förändrats efter Hultsfredsvistelsen, att jag på något sätt hade vuxit.

Mitt andra moment var när jag kom på att jag inte var heterosexuell. Detta hände på eftermiddagen den sextonde oktober 2006 i radioavdelningen av mediakorridoren. Jag stod och tittade på min vän genom en ljudisolerad ruta, en vän som jag ett tag misstänkt hade känslor för mig. Plötsligt i detta iakttagande kom tanken från ingenstans, eller det var inte från ingenstans, men det var som att den omedvetna förnekelsen inte orkade hålla emot längre och plötsligt tog sig tanken in: Jag kanske har känslor för henne också?! Jag blev stel i hela kroppen och det var som att allt stannade. Jag kunde inte annat än fortsätta titta och känna paniken smyga upp bakom mig. Där tog mitt liv sitt nästa steg.