...har jag flera av. TB var min första. W är nog min äldsta. Men även C är en ibland. Och T är viktig. Och E ligger på paus. Och så har jag dem som jag inte har längre.
Men om en bästa vän är en sådan som man smsar i kaos och när stora nyheter dyker ner, en som man vet att man inte kan leva utan, som har påverkat ens liv mycket och som alltid har svar, ja då kan jag inte säga någon annan än H.
H och jag träffades en decembereftermiddag i en förort på samma bokstav som senare blev vårt gemensamma hem. Det var beundran på en gång och min dåvarande bästa vän sa att jag skulle bli SÅ kär i H. Men det blev något så mycket finare än så.
Nu, tre år senare har vi hjälp varandra genom våra hittills värsta psykiska episoder, break ups och kriser, vi har haft sjukt kul och H är numera min bästa terapeut. Men vi har även hunnit växa ihop på många sätt men även växa isär på vissa andra.
Jag överdriver inte när jag säger att vissa saker hade varit väldigt mycket svårare utan H.
(Observera att jag utelämnade min partner eftersom det för mig är självklart att en partner är en bra vän plus mycket mer.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar