Sthlm Pride

Jag gör som de flesta andra som fått för sig att börja blogga, faller bort mer och mer. Men jag har faktiskt nästan inte varit hemma i sommar.

Mitt senaste äventyr var Stockholm Pride. Ett ord: grymt! Ett sms som jag skickade till Cecce första kvällen beskriver hela vistelsen rätt bra: "Spriten sitter i limen! Brudar, brudar, brudar!"

Jag kände mig hemma redan när jag gick av tåget och träffade på ett flatpar hand i hand på perrogen. Jag log.

Efter att jag inhandlat ett 72-timmars-SL-kort såg jag nästa uppiggande grej. Mot mig gick någon som tittade på mig och log. Jag tänkte: hon är lik någon... Fan, det är ju Marit! Jag mötte hennes blick och log tillbaka. Hon log lite till och jag log om möjligt ännu mer. Hon hade stora hörlurar på sig och jag hade min små earPods, så någon konversation blev det inte av. Och även om det hade blivit det så hade jag inte kommit på något vettigt att säga. Typ som: "aha, är du på väg till Popkollo Botkyrka nu? Jaha, jag kom nyss hem från Popkollo Hultsfred där jag varit praktikant."
Äschdå, jag glädjer mig åt att hon kände igen mig innan jag såg vem hon var.

Det var inte det jag skulle skriva, och nu missade jag munnen och hällde vatten på mig själv.

Efter fyra dagar i ett regnbågsfärgat Stockholm var homosexualitet och queerskap det vanligaste i världen. Det var farligt att åka hem när man var så förvriden att man tyckte det var konstigt att se heteropar.

Sammanfattning: utgång varje kväll, brudar, paj, nätter, vänner, brudar, regnbågar, flator, hallon, brudar, öl, dans, underbart folk... sa jag brudar?

Tillägg: att gå på Stockholms gator tillsammans med 50.000 andra homon - det är mäktigt!

Det ÄR stolthet!