Flatkillen och Edeltraud

Aldrig mer heteroschampo! This has been the worst hairday ever! Lika bra i och för sig eftersom jag ändå är sjuk och i vilket fall som helst var tvungen att bära mössa.
Saker jag såg under min mössbärande dag: en registreringsskylt med nummer 029, yes! Ernst Kirchsteiger (in real life menar jag då)(vilket är ganska lustigt eftersom jag nämnde hans mamma på naturkunskapen, inte mitt fel att Edeltraud är ett sådant tilltalande namn) och ännu en vikarie på min baslektion. In fact så mer träffade jag ju honom än såg, men med hjälp av ögonen kom jag, när vikariechocken lagt sig, på att det var den killen jag var lite hemligt smygkär i när jag var yngre. Eller så var det hans tvillingbror. Egentligen spelar det ju ingen roll eftersom de ser likadana ut och jag inte kände någon av dem. Jag var kär i så många killar när jag var liten så folk blir nästan, eller inte nästan ,de blir upprörda när jag försöker mig på att räkna upp dem. Nu på senare tid har jag insett att det inte bara var killar jag var kär i, det blev ju en del djur också. Och så var jag faktiskt kär i månen också. (På riktigt, vad nu kärlek är när man är fem år.) Jo, det var en del tjejer också. Tror jag. Jag måste komma till djupare insikt om den saken innan jag kan publicera något sådant.

Det är intressant att jag hittills i bloggen endast nämnt en kvinna, och det är Ernst mamma. Till och med tvillingkillarna som inte ens är speciellt attraktiva har kommit upp. Men jag lovar, det ligger på lager. Det bara väntar på det bästa tillfället. Så länge tänker jag fortsätta i pojkspåret: idag fick jag höra att Grek hamnat på sjukhuset efter att försökt sig på ett svårt hopp i snowboardbacken. Jag kände mig lite skyldig eftersom det är jag som har lärt honom att både åka bräda och hoppa med den. Men sen släppte det lite när jag insåg att inte ens min hjälm som han ville låna skulle ha räddat honom eftersom han landat på axeln. Jag hoppas att det inte är så farligt, han är verkligen finaste killen. Jag funderar på att bjuda honom på balen, om han nu inte ska gå med någon av sina idrottartjejer. Alltså, det är verkligen ingenting mellan oss. I så fall är det det från hans sida för jag känner verkligen inget annat för den killen än att han är jordens trevligaste. Men jag önskar däremot att jag var kär i honom, det gör jag verkligen. Jag har gått och spanat på honom ända sedan vi började på samma skola och när jag väl lärde känna honom var min första tanke:"den här killen ska jag bli ihop med". Typ som jag tänker med alla killar jag träffar, eller ja, träffade, jag tänker väl inte så längre, inte om något kön. Hur som helst så försökte jag, men det gick inte. Han var snygg och snäll och allt det där, men det saknades något, en speciell känsla. Det är därför jag kallar honom för en typisk "flatkille". För att förklara detta vill jag hänvisa till en msn-konversation jag hade med en vän:
Anna Costanza säger:
Vad är en flatkille?
Anna säger:
En sån som flator blir ihop med för att de inte förstår bättre och bara tycker att killen är snäll.
Anna Costanza säger:
Hahaha.
Anna Costanza säger:
Är han brudig med andra ord?
Anna säger:
Nejdå, inte alls. Men mer, innan man inser att man är gay och bara letar efter killar så dras man oftast till dom som är snälla. Behöver inte vara speciellt tjejiga.
Anna Costanza säger:
Ja du talar ju uppenbarligen av erfarenhet så då är det la så.
Anna säger:
Haha, njae, jag vet inte hur mycket erfarenhet det ligger i det, men det ligger något i det.

Det där är förövrigt min vän som jag inte riktigt tror förstår eller accepterar min situation. När jag kom ut för henne (hon var faktiskt den första jag kom ut för) så kommenterade hon det med ett "greaaat". Tonfall? Ingen aning, det är nackdelen med msn. Men jag får känslan av att hon inte tar det så seriöst. Men det är hennes problem.

Nu har mitt hår torkat och undertiden det här skrevs så har mina vänners relation skiftat ungefär tre gånger och jag har hamnat i någon slags skit. Det händer saker hela tiden, men man måste sova också, speciellt när man är sjuk...

Vad sägs om ett Anti-heteroschampo?

Trots att jag redan tvättat mitt hår en gång idag så bestämde jag mig för att testa Anti-flatschampot som jag glatt upptäckte i badrummet för några veckor sedan. Ens första tanke vid en sådan upptäckt borde vara "Hjälp, jag har blivit påkommen!" Men inte när man har en mamma som
1) förmodligen inte ens vet vad flata betyder,
2) inte skulle göra den kopplingen på en schampoflaska även om hon visste innebörden av ordet,
3) faktiskt tror på att ett Anti-flatschampo kan rädda hennes tragiska hår.

Inte för att jag hade speciellt stor lust att överge denna spännande och lärorika värld som jag nyss gett mig in i, men jag har alltid varit svag för experiment. Så jag tryckte ut den blågrå smeten och luktade lite på den. Den var ungefär lika tråkig som ett Svenssonliv. Och det luktade som en nyinköpt Volvo. "Jaja" tänkte jag och började gnugga in massan som by the way löddrade way more än mitt vanliga schampo, som egentligen inte är speciellt flatigt alls. Det har bara en lite mer stilfull förpackning och luktar lite mer tilltalande. Jag tänkte att det kanske hjälpte lite på traven om man schamponerade in det lite extra tjejigt, men jag kunde inte lista ut hur man kunde massera in schampo på fler än ett sätt, så jag gav upp det. Istället försökte jag mig på att tänka lite extra heterosexuellt. Men hur tänker man då? På män? Antagligen har jag ju tänkt ungefär likadant hela mitt liv, dvs. lika flatigt. Men man får ju anstränga sig lite för experimentet.

Jag lät det sitta i lite extra länge ifall det skulle vara så att det skulle tränga igenom hårbotten och ändra på mina felande hjärnceller och då kom jag på att det kanske står något på förpackningen om hur man uppnår bästa möjliga resultat. Jag insåg dock rätt snabbt att texten på förpackningen var på alla språk utom svenska. Okej, inte alla, men polska, tjeckiska och slovenska. Då slog det mig: man kanske måste ha rätt nationalitet för att det ska fungera! Mitt schampo kanske bara fungerar på polska, tjeckiska och slovenska flator! För sent, men det kan ju inte skada i alla fall. Den största skadan skulle ju faktiskt vara om det fungerade. Förresten, hur hamnade ett östeuropeisktschampo i mitt badrum?

Jag sköljde ur det och såg all min flatighet rinna ner i avloppet. Eller inte. Hittills kände jag nog ingen skillnad. Och hade jag gjort det så hade det antagligen varit inbillning. Jag är tydligen rätt bra på sådant, sägs det. Men man måste ju ge det tid, låta håret torka och så.

Nu har det gått tre timmar sedan behandlingen och jag känner mig mest som vanligt. Det kanske fungerar som tandkräm, att man måste använda det flera gånger för att det ska ge resultat. Jag vet inte om jag vill använda det igen, det enda resultat det visat hittils är förmodligen att mitt hår inte kommer hålla samma standard imorgon. Eller så kanske man verkligen måste vilja blir straight för att det ska fungera. I så fall kan de likagärna lägga ner produktionen med en gång.

I kylskåpet brukade vi förvara våra frön

Så blev det så här ändå. Det blev en blogg. Precis som allt annat verkar fungera i mitt liv. "Vad är det där för något nytt?", "Oj, alla andra håller på med det", "Nä, det är inget för mig". Men så planterar någon förrädiskt tanken i mig och det dröjer ett bra tag. Förmodligen för att jag står emot bara för "stå emotandets" skull. Men sen händer det: "Man kanske skulle ta och fixa sig en såndär blogg ändå". Det var precis vad som hände, för ungefär 62 minuter sedan. Typiskt också. Men nu sitter man här, och jag kan nästan misstänka att det där bloggfröet planterades någon gång i samband med banangeggan. Frön kanske växer utomordentligt bra i just banangegga? Saken ska utforskas, jag återkommer med svar på den punkten senare.