...passar väl att skriva om en söndagkväll. Denna veckan har varit mycket bra. Som en vändning. Jobbat nytt jobb på gamla jobbet och hängt med nya vännerna. Och fått förfrågningar om massa nya jobb. Och fått massage och hängt med bästa H. Dock galenmage igen utan förklarlig anledning.
Det sköna med att ha fullt upp är man blir piggare och tröttare på det där sköna sättet. Och jag glömmer bort att tänka lite och livet blir därmed lite mer uthärdligt.
Nästa vecka blir det jobb, och kolla på två nya jobb. Och resa till pappas nya hus. Och jobba lite där. Och träffa nya vännerna.
Jag mår ganska bra ikväll :)
söndag 15 april 2012
peppen och viljan
Du vet när man liksom känner att... livslusten är ett starkt ord, inte så att jag gått runt och velat dö, men det är så nära jag kommer i ordväg. När man ser annorlunda på saker som egentligen är desamma som innan. När allt blir och känns lite lättare. Verkar lite ljusare. När man får lusten tillbaka. Det är först då man inser att man varit en bit ner. Det är skönt. När man känner att man vill saker igen. När man känner sig lite speedad och nyfiken och peppad och liksom glad utan anledning. Det är skönt. Även om det bara är då och då. Men jag tänker att det blir en positiv spiral uppåt. Synd att man inte kan styra över de där känslorna bara. Måste sortera i vad det är jag ätit när kroppen producerar och släpper ut det.
onsdag 11 april 2012
onsdagsord
Om jag ska komma till sans med att vara intergender måste jag acceptera att vara lite kvinna också. Annars kommer jag gå under.
Eftersom jag inte kommer/vill komma till sans med att vara bara man.
...
Idag tittade jag ner och såg bröst och det var som att någon hade satt dit en extra fot som var så felplacerad. Aldrig känt den känslan så starkt förut angående min torso. Jag hoppas det inte händer igen. Hoppas på att det var för att de såg större ut än vanligt. De hörde i alla fall inte till mig just då.
Hatar att inte veta vad jag vill, känner eller vem jag är.
Eftersom jag inte kommer/vill komma till sans med att vara bara man.
...
Idag tittade jag ner och såg bröst och det var som att någon hade satt dit en extra fot som var så felplacerad. Aldrig känt den känslan så starkt förut angående min torso. Jag hoppas det inte händer igen. Hoppas på att det var för att de såg större ut än vanligt. De hörde i alla fall inte till mig just då.
Hatar att inte veta vad jag vill, känner eller vem jag är.
What's in my bag
Okej, vissa känner mig som en konstant väskbärare. Jag försöker få död på det ryktet nu eftersom min kiropraktor börjar bli lite väl rik. Men hur som så har jag väldigt specifika saker som alltid ska vara i min väska. Lista!
- Bricanyl (trots att jag inte behövt använda den på flera år)
- Vattenflaska
- Ipren
- Allergitabletter x3
- Allerginässpray
- Bindor
- Plastsked
- Näsdukar
- Strepsils
- Öronproppar
- Tandborste
- Tandkräm
- Bisolvon
- Bankdosa
- Handkräm
- Tuggummi
- Lilla Kycklingen (maskot)(brudmagnet)
Detta är alltså den konstanta grunduppställningen.
Här kommer saker som förut var med på denna lista men som kvalades ur.
- En liten påse vodka från Zimbabwe
- Slicklapp
- Kondom
- Sugrör
- Småpåsar med salt och peppar
- Hänglås
- Pennor
- Ögondroppar
- Konservöppnare
- Te
- Halstabletter
- Godis
- Armband
- Tops
- Bomull
- Minneskort
- Kort
- Pins
- Nikotinfritt snus
- Paraply (efter säsong, återkommer ibland nu med)
Varför har jag ingen penna i väskan?!
- Bricanyl (trots att jag inte behövt använda den på flera år)
- Vattenflaska
- Ipren
- Allergitabletter x3
- Allerginässpray
- Bindor
- Plastsked
- Näsdukar
- Strepsils
- Öronproppar
- Tandborste
- Tandkräm
- Bisolvon
- Bankdosa
- Handkräm
- Tuggummi
- Lilla Kycklingen (maskot)(brudmagnet)
Detta är alltså den konstanta grunduppställningen.
Här kommer saker som förut var med på denna lista men som kvalades ur.
- En liten påse vodka från Zimbabwe
- Slicklapp
- Kondom
- Sugrör
- Småpåsar med salt och peppar
- Hänglås
- Pennor
- Ögondroppar
- Konservöppnare
- Te
- Halstabletter
- Godis
- Armband
- Tops
- Bomull
- Minneskort
- Kort
- Pins
- Nikotinfritt snus
- Paraply (efter säsong, återkommer ibland nu med)
Varför har jag ingen penna i väskan?!
My siblings
Jag har en storebror som jag skulle kunna skriva ett ganska storartat inlägg om. Men jag vet inte om jag varken orkar eller vill det.
Han är sex år äldre och har alltid varit min idol. Ibland lite för mycket. När vi i trean skulle ta med bilder till skolan på våra idoler för att använda i en julkalender så tog jag med en bild på min bror. Det är nog egentligen det enda jag behöver skriva.
Vi pratar inte så mycket om privata saker, men känner varandra utan och innan för till sättet är vi väldigt lika. Sådär som jag gissar att många syskon är.
När vi var små var ålderskillnaden ganska svårkompatibel. Mest blev det nog kaos. Jag var ett skitjobbigt småsyskon och han retades så jag skrek hela bussresor. Glada föräldrar. Men ibland dög den andre till lekkamrat. Då lekte vi ofta med hans Monster in my pockets. Men ju äldre vi har blivit desto närmare kommer vi. Kanske för att man lever mer lika liv.
Det där med lika liv. Vi är som jag sa på många sätt oerhört lika personer, men vi lever på många sätt väldigt olika liv. Normmässigt följer min bror de flesta regler och stigar, och själv sätter jag mig på tvären så ofta det bara går. Detta är intressant då jag misstänker att mitt tvärsittande grundar sig i att jag alltid försökt vara som han.
Jag skulle inte vara den jag är idag om jag vuxit upp utan eller med ett annat syskon. Jag ville ända upp i gymnasieålder vara min bror. Och detta måste ha påverkat mig. Jag kanske skulle vara trans* ändå, oavsett syskonkonstellation, men jag vet bara att han var en del av min längtan till att vara något jag inte var född som. Jag undrade länge, och ibland fortfarande, hur allt skulle ha varit om jag hade haft en syster istället.
Hur som, jag har en storebror och han är en av mina bästa vänner och antagligen den enda person jag, på något sätt, skulle kunna tatuera in på min kropp. Jag delar många helt fantastiska minnen med honom.
Han är sex år äldre och har alltid varit min idol. Ibland lite för mycket. När vi i trean skulle ta med bilder till skolan på våra idoler för att använda i en julkalender så tog jag med en bild på min bror. Det är nog egentligen det enda jag behöver skriva.
Vi pratar inte så mycket om privata saker, men känner varandra utan och innan för till sättet är vi väldigt lika. Sådär som jag gissar att många syskon är.
När vi var små var ålderskillnaden ganska svårkompatibel. Mest blev det nog kaos. Jag var ett skitjobbigt småsyskon och han retades så jag skrek hela bussresor. Glada föräldrar. Men ibland dög den andre till lekkamrat. Då lekte vi ofta med hans Monster in my pockets. Men ju äldre vi har blivit desto närmare kommer vi. Kanske för att man lever mer lika liv.
Det där med lika liv. Vi är som jag sa på många sätt oerhört lika personer, men vi lever på många sätt väldigt olika liv. Normmässigt följer min bror de flesta regler och stigar, och själv sätter jag mig på tvären så ofta det bara går. Detta är intressant då jag misstänker att mitt tvärsittande grundar sig i att jag alltid försökt vara som han.
Jag skulle inte vara den jag är idag om jag vuxit upp utan eller med ett annat syskon. Jag ville ända upp i gymnasieålder vara min bror. Och detta måste ha påverkat mig. Jag kanske skulle vara trans* ändå, oavsett syskonkonstellation, men jag vet bara att han var en del av min längtan till att vara något jag inte var född som. Jag undrade länge, och ibland fortfarande, hur allt skulle ha varit om jag hade haft en syster istället.
Hur som, jag har en storebror och han är en av mina bästa vänner och antagligen den enda person jag, på något sätt, skulle kunna tatuera in på min kropp. Jag delar många helt fantastiska minnen med honom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
