En vanlig busstur

Det som rör sig i mitt huvud när jag åker 173an. Den som jag inte längre klarar av att åka, för att den passerar allt för mycket.

"Här åker allt du hade. Allt som gjorde dig lycklig. Allt som du behövde. Allt som du gav upp för ett ligg. Djävla pucko."

En om året gör Anna trasig

Så, jag följer schemat fullt ut.

Julen 2005 & våren 2006 - Alex
Hösten 2006 & våren 2007 - Andrea
Hösten 2007 & vintern 2008 - Bögen
Våren 2008 (jag hann med en snabbis) - Jag kallar henne Tess
Hösten 2008 & nu - P.P.H.A.N. (=Pågående projekt har aldrig namn)

Känns bra att jag har ett schema, jag som är beroende av stabilitet och rutiner. Jag önskar bara att jag kunde bryta det. Fyra år av samma skit. Jag byter bara ut könen och namnen. Jag vill bara vara med om den lyckliga delen hädanefter. Tack!