Life's just a bunch of reruns after eachother

Hah! Ni trodde att jag återvänt! Där hade ni fel. Ack så fel...
Jag känner att bloggen tappade sitt syfte så fort jag började sprida ut den hos folk. Mitt eget fel, absolut. Men jag kan inte längre skriva något utan att behöva vara kryptisk.

Hur som helst, jag är skyldig er en uppdatering, med tanke på mitt bortfall.
Över lag har jag:
Augusti - flyttade till Stockholm för att plugga film.
September - festade gärnet och hånglade med ett antal killar.
Oktober - blev ihop med en bög och fann Tess med en potentiell, fantastisk vänskap som låg och lurade i vår gemensamma framtid. (För att citera Tess själv.)
November - var av någon konstig anledning ofta utklädd till man, men trots detta funkade det inte med bögen och vi gjorde slut.
December - gjorde dreads, hånglade med det gamla ragget från i våras, strulade till det med en snubbe och var dödsbitter över bögen.
Januari - gjorde det bästa för att komma över bögen, och lyckades. Efter ett mycket plågsamt, men välbehövligt, samtal blev allt nästan som vanligt.

Förutom detta har jag under hela tiden gjort hiskeligt mycket film, nästlat mig in som ledare på en ungdomsgård, skaffat mig en stand-in-storasyster (tack! Du vet inte hur mycket du betyder för mig!), åkt tunnelbana, varit dödsbitter över min kombo, festat, hånglat och druckit en massa öl, och framförallt: haft riktigt grymt djävla kul!

Nu i februari återfick jag förståndet och är nu tillbaka på brudspåret. Mer pepp än nånsin. Raggar på. Träffade en han/hon/den/det på Qruiser. Trodde först att det inte var något men fick sen för mig det, ställde in mig på det, men det krossades nyligen när personen i fråga berättade om ett ragg. Så kan det gå. Som tröst kopplade Tess ihop mig med sin lesbianvän i England. Hon vill nu lära mig allt hon kan och jag är sugen på att åka till England i vår.

För tillfället är jag hemma i Örebro (oj, jag kanske aldrig har nämnt hemstaden förut? Yeah well) för att ta igen mig. Både fysiskt och psykiskt. Att göra film är krävande. Och att leva också. Jag vet inte hur mycket jag kan avslöja med tanke på att jag inte vet vilka som läser detta. Men jag kan säga att jag behövde en paus. Jag bestämde mig för att inte tänka på något som har med Stockholm att göra, eller något av de vanliga sakerna jag grubblar över för tillfället. Allt för att kunna rensa hjärnan, kanske komma fram till något, känna efter. Ge det lite tid, utrymme, luft. Det är så att jag just insett en sak, en sak som får mig att känna mig som en idiot att jag inte har fattat det innan. Jag är ganska säker på att alla andra har fattat det (nej, inte att jag är gay, det har vi redan passerat) och speciellt personen som är inblandad. Jag kan faktiskt, utan att avslöja för mycket, säga att det är en Andrea-situation. Som jag kallar det. Det är nästan, i princip, samma sak. Åh nej, nu igen. Fan. Såhär har mina senaste två år sett ut: först Alex - sjukt olyckligt kär, när allt for definitivo var över nio månader senare (födde jag inte ett barn) startade allt med Andrea - och det vet ni, om ni har koll, hur det gick. Kom över det och började om. Krånglade in mig i en konstig bögrelation, som jag kallar det. Nu när det precis har löst sig kommer det här. Jag säger då det. Jag klarar inte av lugna stunder. Måste alltid ha något att grubbla över.

Nu alltså, Andrea-situation. Mer säger jag inte, för personen i fråga vet om denna blogg. Om den läser den eller inte vet jag inget om. Spelar egentligen ingen roll, för perosnen vet ändå om det, säkerligen. Och även du, du och du. Men vi kan väl låtsas om att vi inte vet? Att det inte är så? För det kommer inte vara så. Det ska inte vara så. Det var därför jag flydde. Jag tog en paus. Jag vill inte ha det så. Det är jobbigt. Och om jag kunde tala fritt om det skulle ni förstå att jag kämpar och tycker emot mig själv.

Okej, nu har det här bara blivit ordbajs och ingen vill läsa mer för att jag bara är kryptisk och inte ger ut några detaljer. Men jag kan säga såhär: det är jobbigt att vara vän med en person när man inte ens kan umgås med den utan att i huvudet gå igenom hur man förför denne. Vad gör man då?