Torsdagsreflektioner

Jag mindes förvånansvärt mycket, men hade skönt nog antagligen glömt ännu mer.

Jag fick återberätta en historia som jag inte tänkt på på länge. Det var faktiskt inte jobbgt alls. Det är något med att gå tillbaka till saker som man inte rört vid på länge och gå igenom dem en gång till. Det ger en liksom perspektiv. Mitt i det fick jag inte ut något av att grubbla det om och om igen, men nu har jag glömt bort att jag inte ägnat det någon tanke och när man sen plockar fram det ser man på det på ett annat sätt och man förstår hur långt man kommit. Som när jag för några veckor sedan läste igenom min dagbok från hösten 2008. Det tog mig en bra bit framåt, att jag såg på mig själv utifrån, hur dumt det var. Se på det med andra ögon, med annan syn på de inblandade. Som om man tar en film och i ena versionen målar man upp den ena huvudkaraktären som hjälte och i den andra versionen som skurk. Ungefär så.

Mitt i det kunde jag även konstatera att det var i december 2008 som det tog slut, allt efter det var bara halvtaffliga misslyckanden till att hitta tillbaka till vänskapen. Två år tog det. Jag tänker att det kanske hade gått fortare om man bara hade lagt ner det med en gång. Men å andra sidan så var det alla de där försöken som fick mig att inse att det inte var någon idé. Att du brunnit ut.

Och nu i dagarna kom jag på att det faktiskt är borta. Du finns inte. Jag glömmer bort att jag inte tänker på det längre. Det är så fruktansvärt skönt.

Och jag kan inte längre säga att jag har tänkt på A.J varenda dag sedan jag träffade henom första gången, som jag har kunnat säga så länge. Jag minns inte längre, jag kan inte komma på att det är en vanlig tanke längre.

Som jag tänkt tidigare, gamla problem försvinner inte helt förrän nya tar över - ens gamla liv försvinner inte helt innan man har ett nytt att ersätta det med.

För fyra år sedan

Att komma hem är som att resa i tiden
du känner samma känslor igen
den där kvalmiga väntande friden
samma kärlek och vemod igen.

Igår träffade jag mina gamla gymnasievänner, som var det vanligaste i mitt liv när jag startade den här bloggen, men nu hade vi inte setts på i princip tre år. Det var lite konstigt i början med tanke på hur tajta vi varit och nu inte hade en aning om vad vi varit med om eller vilka vi blivit, men det tog inte lång stund innan vi var tillbaka.

Att träffa Andrea var som att kastas tillbaka i tiden fyra år. Jag kommer alltid minnas de där känslorna. Egentligen slutar man väl aldrig att vara kär i människor. Om man liksom inte får wear it out.

Andrea kommer nog alltid vara lite Lasse.

frikkin' dreams

Jag säger nej till drömmar. Har man någonsin vaknat upp och mått bra efter en dröm? Antingen är det en bra dröm och då vaknar man besviken eftersom det bara var en dröm, eller så var det en dålig dröm och man vaknar ledsen eller upprörd över vad man har varit med om, för faktum är att även om det inte har hänt på riktigt så påminner det om saker och påverkar ens sinnesstämning. Eller så drömmer man de drömmarna som bara gör en sjukt förvirrad. Det är djävligt svårt att hålla koll på sin hjärna när den springer iväg och hittar på eget.

Julkul

Det står kiss på min arm och ojoj på min hand, jag minns inte hur många shots jag drack, men jag minns dock alla summor som uppstod under kvällen. Jag var förbannad på E och anklagade henom för att ha ljugit, min slips hamnade i fickan, min chef slickade av mina shotsdränkta fingrar och imorse hittade jag jacklappen i min sporttopp. Efter att jag hjälpt E till en taxi och känt mig som hens förälder, sagt adressen till chauffören och dubbelkollat att hen kom hem såg jag i kors resten av natten.

Det var sanslöst. Det var roligt. Det var galet. Det var slutet på torkan. Det var firmafest. Vad är det med mig och firmafester?!

Dagsrapportering

Läste igenom höstens bloggande och kom att tänka på att jag mår mycket bättre nu. Det är som att det gick över till vinter och höstdeprissionen försvann. Det var som att jag gav paniken en käftsmäll när jag började köra med taktiken "men kom då, vad fan ska du göra med mig?" Det går mycket lättare när man har en metod som man tror på. Allt är i en själv.

På det hela känns jag mer lugn och stabil nu. Jag är inte sådär arg längre heller. Känner mig rätt nöjd med min tillvaro, trots att jag för tillfället inte har någon inkomst och min framtid ser lite oviss ut. Men jag lägger fokus på att det är december och firar jul hela månaden. Kör stenhårt på att det blir vad man gör det till och ska försöka att inte vara bitter i år. Jag blir ju så mongo varje gång jag åker till Ö.

Jag håller mig sysselsatt också, och matar kreativiteten. Det sägs ju att man mår bra av att få skapa saker. Så jag håller mig flytande. Jag stör mig inte ens speciellt mycket på min kombo - klyschornas drottning längre.

Jodå, jag kanske kan hålla det här fram till vårdepressionen nu.

Brutala flashbacks

Även om man hatar någon nu så kan man väl ibland få sakna det man en gång hade.

Letade bland gamla papper efter oväsentligheter och hittade en gammal anteckningsbok. Har en hel del av dem här och var och oftast är de bara fyllda med klotter och listor och skit. Men den här hade dagboksanteckningar jag glömt, citat, teorier och gamla SMS. Gamla SMS.

Det brukar inte ta emot så mycket längre att tänka tillbaka eller läsa gamla grejer, men det kanske är för att de grejerna är jag beredd på. Det här slog från ingenstans, saker jag hade glömt. Saker från den fina tiden då jag levde i eufori.

Det har varit så mycket fokus på den dåliga delen, så det har varit lätt att vara arg. Men det här var bara en käftsmäll från allt som faktiskt var bra en gång. Innan det började rasa. Det är så länge sedan det här ämnet tårade mina ögon senast.

Martyrskap

Det är en fin gräns mellan att faktiskt lyssna på sig själv och säga att ens negativa reaktioner på saker är sanna och att man faktiskt mår dåligt av något och att bli martyr.

Man ser på sig själv och tycker att det faktiskt är synd om mig och sen vänder man på det ser sig utifrån någon annan och plötsligt blir man martyr. Vem har rätt?

En lista så här i sjuka dagar

Ibland hittar man bloggar av personer man inte känner alls, men ändå så vill man läsa dem. I en sån hittade jag den här listan. Och jag är ju sjuk.

Namn: Anna. Som alla andra.
Piercingar: Inga, men visst har man väl velat några gånger.
Tatueringar: Nej men förhoppningsvis snart.
Längd: 1,65
Skostorlek: 39 (oftast, men det beror ju på skorna)
Hårfärg: Halmfärgat?
Fräknar: Några på sommaren.
Kär? Ja det måste jag nog allt säga.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Nej, jag trivs så bra här.
Tycker du att du är attraktiv? Skitsnygg
Dricker du? Senaste året har jag knappt druckit alls.
Röker du? Nej. Smokers are jokers.
Vilket schampo använder du? Någon L'anza.
Vilken parfym använder du? Deo?
Vad är du rädd för? Lite för mycket.
Gillar du att tvätta? Diska är roligare.
Gillar du berg- och dalbanor? När jag inte mår illa.


Senaste...

Filmen du hyrde? Minns inte. Var det Mr. Fox eller har vi hyrt någon efter det?
Filmen du köpte? Dum & Dummare och The Mask ligger här fortfarande inplastade, så antagligen de.
Låten du hörde: Eh. Minns inte. Någon Håkanlåt imorse.
Låten du laddade ner? Det är för längesen för att komma ihåg.
Personen du ringde? Pap.
Personen som ringde dig? Pap
TV-program du såg? House är på nu. Men som jag aktivt tittade på var Äntligen Hemma.
Person du tänkte på? Eh, A att jag saknar henom. Och E att jag blir förbannad på folk som inte kan höra av sig eller svara på SMS.

(Det ovan skrevs 29e november, orka skriva allt på en gång.)


Favorit...

Låt: Många. It takes a fool to remain sane.
Sak att göra: Måla.
Sport: Frolf och platespotting.
Dryck: Pärondricka.
Kläder: Kostymer!
Film: 500 days of summer kanske.
Bil: Mazda 3 var det senast jag hade en besatthet av en bil.
Serie: Simpsons, Gilmore Girls, HIMYM.


Har du någonsin...

Gråtit över en pojke? Ja. Säkert flera men starkaste minnet var när vi åkte från Kreta när jag var nio och jag hade blivit kär i Sacha som jobbade på Gallini restaurant and bar. Spelade ingen roll att han var 30-ish.
Gråtit över en flicka? Ohja. Två åtminstone. Brutalt.
Ljugit för någon? Ja.
Varit i slagsmål? Haha, ja catfight när jag var typ elva eller nåt.
Blivit arresterad? Nej.
Träffat någon från internet IRL? Ja min partner. Och min första tjej. Och flera andra. En del kompisar.


Antal...

Gånger du varit kär? Många! Oj. Jag var jämt kär när jag var liten. Men på senare år som jag kan kalla riktigt in to it, fyra. Och en massa mindre förälskelser. Åh jag blir så lätt kär.
Gånger ditt hjärta brustit? Två riktiga, brutala. Man kommer ju bara ihåg den senaste gången. Men en gång för många år sedan kan jag nog också räkna in.
Hjärtan brustet på grund av dig? Vet inte. Kanske ett.
Tjejer du kysst? Haha, oj, tricky one! Många! Jag har en lista någonstans.
Personer från grundskolan du fortfarande har kontakt med? En. Tror jag.
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Den gången jag kastade snö på grillen, eller det kanske bara var bild. Och när vi skrev dikter och skickade in, fast då felstavade de så det kanske inte räknas.


Senaste...

Boken du läste? Läste ut, Så grydde hämndens timma.
Personen du fick e-mail av? CSN-studenttips.
Personen du fick brev av? Malin i Ume!
Gången hela din familj åt middag tillsammans? Oj, i Påskas kanske. Om jag var hemma då...
Saken du köpte? Älgpepparkaksformar på Lagerhaus.


Vad har du gjort idag? Bajsat, bajsat och bajsat. Tittat på TV, surfat, målat lite. Men mest bajsat.
Brukar du svära mycket? Ja jag tror det är mer än jag tror.
När stiger du upp på morgonen? Beror på om jag jobbar eller är ledig. Men helst tidigt, men blir ofta sent.
Vad har du på dig? Långkalsonger, tischa och tjocktröja. Fullklädd förutom byxor då.
Vad ska du göra ikväll? Det är natt nu.
Vad är du allergisk mot? Massor. Pollen, pälsdjur, potatisskalning, nätter, mandlar, laktos, kärnfrukter, eh... färgade ljus, starka parfymer... alltså, det mesta.
Var har du ont? Lite i svanskotan för jag har suttit så här så länge nu.
Använder du hårspray? Nej det skulle vara mycket dumt till dreads.
Kan du stå på händer? Nej det är läskigt.


Håkan Hellström eller The Ark? Båda! Men om jag måste välja så helt klart The Ark. Hallå?
Salt eller socker? Socker tror jag. Eller salt. Åh, svårt! Jag klarar mig lättare utan socker.
Gillar du ketchup? Bara till pyttipanna och pasta ibland.
Är du glad nu? Nja inte direkt. Kanske mer nollställd.
Var du glad igår? Inte direkt.
Vad dansar du till? Nittiotalsmusik och Flogging Molly.
Stockholm är... ? Hemma. Underbart! I mitt hjärta.
Kan du sjunga? Nesh.
Spaghetti eller makaroner? Åh, spaghetti äter jag inte lika ofta så jag måste välja det.
Land du vill besöka? Australien och USA.

Kreativitetsveckan Epilog

Jag glömde skriva hur det gick tillslut. Hyllan blev ju som sagt klar och det är utmätt för borrning. Filmen blev klar och jag är faktiskt skitnöjd. Helt otroligt att jag lyckades få ihop det så bra när jag inte hade några krav, bara såg det som en plojgrej och faktiskt lyckades göra det helt ångestfritt. Det kanske var just därför det var helt ångestfritt. Brorsan fullställde (är det ett ord?) den med egenkomponerad musik. Nu väntar bara att se hur den mottas.

Den galna köksväggen är nästan klar. Lite pilljobb kvar, får väl räkna med några timmar. Känns otroligt skönt att jag i princip fullföljde de mål jag satte i början av veckan. Det trodde jag nästan inte.

Den här veckan gav jag åt att ta det lugnt, och det passade ju sig eftersom jag blev sjuk. Dock smyger rastlösheten runt knutarna. Det resulterar i ganska flippade beteenden.

Det känns skönt att kreativitetsspärrarna börjar släppa.