All those dreams

I natt drömde jag något som påminde mig om att jag kanske har försatt mig i ett falskt lugn, att jag är så säker på något och därför helt blockerar tankarna om att det kan ta slut.

Min inställning är att allt och alla någon gång kommer svika en. Det handlar bara om hur lång tid det tar tills det händer och till vilken grad det är. Men trots detta har jag på en punkt helt låtit bli att applicera denna livssyn.

I natt drömde jag att E sa upp mig. Inte på ett elakt sätt, utan som att det var dags att gå vidare. Som att hen trodde att jag inte ville vara kvar och att hen tänkte att hen inte behöver mig. Det var hemskt. Jag kunde inte fatta att det var sant. Det var slut. Bara sådär. Och den känslan tog jag med mig när jag vaknade. Fy fan. Det var som när jag var stensäker på att bli anställd efter praktiken och helt plötsligt var det bara "hej då".

Nu hoppas jag bara på att sveket från E inte kommer komma innan jag stabiliserat mig i den här branschen och känner att jag skulle överleva utan det här jobbet. För den ångesten annars, den orkar jag inte ens tänka på.

Hur förbereder man sig egentligen på att sånt som är viktigast för en kanske kommer ryckas från en? Det går inte. Även om man har varit med om det innan och tänker att nästa gång ska jag inte...