Tröttheten

Jag blir så djävla trött. Jag är så djävla trött. Känns som att allt har varit bra och lugnt och rullat på fint och nu känns det som att allt bara tröttar ut mig. Nackdelarna av allt lyfts fram och det gör mig tung och trött. Känns hopplöst.

Småsaker som man tidigare inte tyckt spelat så stor roll börjar ta större plats och återkommer oftare. Jag tröttnar.

Men den jag är mest trött på är mig själv.

Inkapabel till allt.

Orolig. Och rädd för allt.

Jag är så trött.

Saknad äro ni

Det finns inte så mycket tid för egenreflektion när man inte bor själv. Kanske lika bra, så man inte grubblar sig galen. Och jag antar att det som bråkar i en mest tar sig ut förr eller senare. Men jag saknar det ändå lite. Det är ju ändå en slags hobby.