dina ögon var ett fritt fall varje gång

För sju år sedan lyssnade jag konstant på Under Månen och hade just börjat trean och sov bort geografilektionerna för att att jag satt uppe halva nätterna på MSN och pratade med den person som för tillfället var den viktigaste i mitt liv, som även denna blogg blev till för och som nämnts ett antal gånger här. Vi varvade skit med djup, men det var mest hon som pratade då jag var nykläckt på livet och förstelnad av hennes blick. Jag var en förvirrad sparris under hennes övertalning om ny sexuell identitet. Vi pratade jämt och jag hade abstinens varje stund vi inte hördes. Jag var inte kär. Inte vad jag vet i alla fall. Hon var bara den som frågade, lyssnade, förstod och intresserade sig för vad som skrevs på det där pappret bredvid sängen. Det var hon som drog i den trögstartade veven och la grunden för den jag är idag. Jag var långsam och trevande i början, men utvecklades tillslut till en fullfjädrad känsloperson. Jag hade antagligen fortfarande varit fast i det tråkiga, men ack så lugna, träsket utan känslor och tankar om det inte var för dig. Jag kommer för evigt vara dig tacksam.

För fem år sedan var jag på visit i min hemstad för att reclaima mig själv som jag tappat bort i det drama som just dragit igång och som jag ännu var oventades om hur stort det skulle bli. Om bara några dagar skulle jag göra det största misstag jag hittills gjort och svika den person som varit den viktigaste i mitt liv de senaste två åren.

För två månader sedan skrev och spelade jag in en låt som jag gav till en person som jag inte haft kontakt med på fem år. En person som jag har varit ifrån mer än dubbla tiden vi faktiskt var vänner, men som ändå är en av de viktigaste i mitt liv. En person som av helt legitima och förståeliga skäl inte längre ville ha en relation med mig. En person jag för resten av mitt liv kommer ångra att jag svek och som jag på ett respektfullt sätt kommer fortsätta jobba för att få tillbaka i mitt liv.

För två dagar sedan stod vi tillsammans med två andra i en repa på sex kvadrat. Sju år senare kan jag titta dig i ögonen utan att stelna men inte utan att skämmas. Så mycket jag vill säga till dig men som du inte vill höra. Jag är äldre nu, en annan människa, fast ändå samma som under de där nätterna på chatten, och jag undrar: kan du fortfarande läsa mig?

I natt drömde jag ungefär den trehundrade drömmen om att du förlåtit mig och vi blivit vänner. Helt plötsligt känns det som att detta kanske kan bli möjligt någon gång i framtiden.

I kväll lyssnar jag non stop på Under Månen, läser gamla MSN-konversationer, tittar på bilder på de där ögonen och försöker minnas vad som stod på det där pappret.